Häng med, det här har varit en grym och händelserik travvecka.

Robert Bergh är illa ute – och riskerar att förlora sin tränarlicens.

Conrad Lugauer skällde ut TV-reporter – är det rätt att intervjua kuskar direkt efter loppen?

Björn Goop passerade en ny milstolpe – därför är han i mina ögon Sveriges bäste kusk.

Om vi börjar med Robert Berghs ekonomiska bekymmer.

Han har förlorat sin F-skattsedel, uppenbarligen efter att inte ha betalat skatter och avgifter till skatteverket, och utan en F-skattsedel kan han enligt regelverket inte ha tränarlicens. Han har fått några dagars respit av det svenska travförbundet, men en lösning brådskar. Enligt travsport.se har tre av hans hästar – J. Kagan Brick, Malkia och Googoo Cool – flyttats till svärsonen Christoffer Eriksson. Alla tre som är anmälda till söndagens E3-kval till Sundbyholmstravet.

Betyder det att Bergh själv gett upp hoppet om licensen?

Jag kan bara hålla tummarna för att Robert Berghs ekonomiska bekymmer går att lösa. Han är en mycket duktig tränare som haft stora framgångar och han är dessutom en färgklick i intervjuer och oberäknelig som kusk.

Utan Robert Bergh är Travsverige en profil fattigare.

///

En annan snackis är det som i lördags hände på Östersundstravet. Conrad Lugauer skällde ut tv-reportern Patrik Fernlund, sedan denne frågat om hans taktiska val med Hidalgo Heldia i V75-3. Lugauer blev förbannad och ifrågasatte Fernlunds kunskaper. Jag känner Conrad Lugauer och är väl bekant med hans temperament, därför blev jag inte överraskad över att han brusade upp.

En av frågorna efteråt som diskuteras är – ska man kritisera eller intervjua direkt efter att en kusk kör av banan?

Personligen tycker jag att den typen av intervjuer ofta är roliga att lyssna på, man får spontana och direkta svar – men är det rätt?

Jämför med fotbollen och exempelvis Zlatan Ibrahimovic. Vad hade han sagt och gjort om en reporter undrat hur han kunde missa straffen eller vad han tyckte om att bli utbytt?

Jag har kört över 25 000 travlopp och jag minns själv hur det kunde vara när man körde av banan. Full av adrenalin och känslor, ibland med ett hjärta som pumpade frenetiskt och ett blodtryck som steg, stämningen kunde vara av det heta slaget.

Ni fattar, det var lätt att häva ur sig saker – en del saker som man ångrade efteråt…

Jag vet inte, kanske kan det vara bra att låta kusken varva ner och vänta med intervjun fem minuter?

///

Över till något roligare, Daniel Wäjerstens och Alessandro Gocciadoros framgångar. Daniel Wäjersten sopade i princip rent i Östersund och gul kusk gjorde det i söndags på Bjerke – mycket imponerande av båda!

///

Att sen Björn Goop förgyllde söndagen genom att vinna sitt 8000:e lopp gjorde inte saken sämre.

I mina ögon är han Sveriges bäste kusk, men från början var han faktiskt inte så travintresserad.

Jag kommer ihåg när han var 13-14 år gammal. Jag och hans pappa Olle var kollegor och konkurrenter och bodde på Billingehus under Stochampionatshelgen. När jag och Olle Goop gav oss iväg till Axevalla för tävlingarna stannade Björn kvar med min grabb Peter på hotellet – för att spela tennis…

Så ljummet var intresset för trav i början…

Ja, jag tycker han är vassast i Sverige. Skicklig, mångsidig, taktiskt slipad. Han har allt.

Fast ska jag vara ärlig, så undrade jag faktiskt i början – har han inte ärvt något från pappa Olle?

Så tungt tyckte jag faktiskt att Björn Gop’op hade under karriärens inledning.

Idag är jag otroligt imponerad av honom.

/Lennart Forsgren